svårt att börja. jag tycker mycket om tiden innan själva utförandet, när allt fortfarande är perfekt och möjligt i sin idé, och lika mycket tycker jag om tiden när ett projekt satts igång och det liksom sveps med i sig självt och jag är någon sorts hänförd åskådare, bara ett redkskap.
men detta ögonblck precis i stunden när den blanka sidan kräver. när alla vägar ska sållas ut till en och det första ordet ska läggas ut som i en dominoeffekt ska välja alla andra, som ska få nästa och nästa att falla ut från min hjärna till mina fingrar till pappret, det oändligt lilla ögonblicket är också oändligt kravfyllt.