jag känner mig:
tom, oförmögen, ångestladdad, gråtfärdig, oduglig, odefinierad

mest av allt sörjer jag det jag inte känner. mest av allt sörjer jag det jag brukar känna och vara och inte känner och är, och det är något i mig som inte funkar, jag är inte frisk. jag känner mig liten och obetydlig och att jag inte kan styra mig själv och mitt liv och att alla val jag gör är dåliga.

jag minns kvällar vi hade i vår lägenhet där allt kändes varmt, ombonat, pågående. kanske främst pågående. en stämning vi hade skapat som vi mådde genuint bra i, tillåtande. varma, mysiga, lugna. musik, pyssel, goda dofter, du som gör ditt och jag som gör mitt och vilandet i varandra.

jag vill ha det igen, jag vill ha det tillbaka.