att vara i rörelse, och att göra sitt bästa

att kunna välja är att kunna försaka

att höra till det som kan växa och förnyas

jag känner mig:
tom, oförmögen, ångestladdad, gråtfärdig, oduglig, odefinierad

mest av allt sörjer jag det jag inte känner. mest av allt sörjer jag det jag brukar känna och vara och inte känner och är, och det är något i mig som inte funkar, jag är inte frisk. jag känner mig liten och obetydlig och att jag inte kan styra mig själv och mitt liv och att alla val jag gör är dåliga.

jag minns kvällar vi hade i vår lägenhet där allt kändes varmt, ombonat, pågående. kanske främst pågående. en stämning vi hade skapat som vi mådde genuint bra i, tillåtande. varma, mysiga, lugna. musik, pyssel, goda dofter, du som gör ditt och jag som gör mitt och vilandet i varandra.

jag vill ha det igen, jag vill ha det tillbaka.

svårt att börja. jag tycker mycket om tiden innan själva utförandet, när allt fortfarande är perfekt och möjligt i sin idé, och lika mycket tycker jag om tiden när ett projekt satts igång och det liksom sveps med i sig självt och jag är någon sorts hänförd åskådare, bara ett redkskap.
men detta ögonblck precis i stunden när den blanka sidan kräver. när alla vägar ska sållas ut till en och det första ordet ska läggas ut som i en dominoeffekt ska välja alla andra, som ska få nästa och nästa att falla ut från min hjärna till mina fingrar till pappret, det oändligt lilla ögonblicket är också oändligt kravfyllt.

gåva

detta är min gåva till mig själv.
varsågod - lay out your story, unfold your brain, choose your words.
detta min gåva.
detta är det enda möjliga - livet rymmer förvisso oändligt potential, vägar att gå och jag tenderar att vilja stanna i detta möjligt, i det möjliga myllret av potentialiteter. för det är fantastiskt, allt detta vad vi kan bli.
men det är också viktigt att leva. och att leva är att välja en väg i detta gytter av otrampade vägar. välja stigen vi ska trampa upp, vårt vidare kräver det. att leva i det potentiella är också ett undvikande. bekvämt att stanna i det möjliga och inte bekymra sig om att bringa det till världen.
this terrible and wonderful world.
you have to bring life into this world. jag är fertil. mitt sköte, mitt hjärta, mina händer.

denna blanka sida. terrible and wonderful.

I miss you also when you're not absent,
and I wonder how I could ever be good enough for you,
and my parents never taught me ways out of sadness,
no map.
and I love them, and they gave me many wonderful things,
but when I am lost in myself I know no way out.
and how do we learn how to love the compromises, the shortcomings, the non-perfections, this wonderful and terrible life?
how can I let go of my precious, let life in, be more life?
this is what we do to people we love, we give them the chance of becoming better. we are honest with each other also when it hurts. this is what it means to love. it means to be brave. be brave with the one you love and be brave with yourself. (none is possible without the other.) brave and honest.
thank you for giving me the chance to be better in this terrible and wonderful life